När Michel de Montaigne skrev sin essä ”Om kannibaler” försökte han punktera Europas självgoda bild av den egna civilisationen. Européerna kallade en sydamerikansk urstam barbarisk för att den åt avrättade krigsfångar, samtidigt som människor under de franska religionskrigen kunde grillas levande inför publik. Montaigne frågade sig därför vad som egentligen var mest barbariskt: att äta en död kropp eller att långsamt grilla en levande människa.

Dokumentären The Swan: Behind the mirror granskar 2000-talets skönhetsideal

Den frågan återkommer oväntat när Joanna Górecka ser Hulus dokumentär ”The Swan: Behind the mirror”. Filmen blickar tillbaka på den ökända realitysåpan från 2004, där unga kvinnor skulle förvandlas från ”alldagliga” deltagare till tävlingsklara skönhetsideal. Men dokumentären väcker inte bara avsky inför det som hände då. Den väcker också en obekväm känsla av att samtiden gärna skrattar åt gårdagens grymheter för att slippa granska sina egna.

Extrema plastikoperationer och hårda dieter i realityserien The Swan

Upplägget i ”The Swan” var extremt redan på pappret. Sexton mycket unga kvinnor sövdes i omkring tio timmar åt gången, medan ett helt team av plastikkirurger genomförde så många ingrepp som möjligt under samma period. Näsor hackades bort, munnar delades och drogs upp, och deltagarna fettsögs på ungefär sex olika områden. Förvandlingen skulle inte bara förändra deras utseende – den skulle göra dem svåra att känna igen.

Efter ingreppen väntade ingen lugn återhämtning. Några dagar senare skulle kvinnorna börja träna hårt två gånger om dagen och samtidigt följa en diet på 500 kilokalorier. Kropparna var fortfarande såriga efter fettsugningen, och enligt dokumentären läckte såren utan att någon bytte deras lakan. Sedan återstod skönhetstävlingen, där resultatet skulle bedömas som om allt varit en vanlig tävlingsförberedelse.

Till den redan groteska bilden hör en plastikkirurg som jämför deltagarna med hundar och avlopp. Det är en detalj som nästan blir en symbol för hela programmet: kvinnorna behandlas som projekt, material och problem som ska korrigeras. Deras kroppar förvandlas till något som andra människor får mäta, forma och värdera.

Joanna Górecka kritiserar dokumentärens syn på dåtidens skönhetsindustri

Men Góreckas starkaste invändning riktas inte enbart mot 2004 års reality-tv. Det är dokumentärens självsäkra blick på det förflutna som skaver. Tonen tycks gång på gång säga att dåtidens skönhetsindustri var vansinnig, medan vår egen tid skulle vara klokare och mer upplyst. Som om en sådan produktion aldrig kunde skapas i dag.

Visst var början av 2000-talet en hård tid för unga kvinnor. När ”The Swan” sändes läste Górecka själv som mellanstadieelev i en barntidning att Olsen-tvillingarna bantade så mycket att de åt en sked matolja när de höll på att svimma. Hon beskriver hur hon, påverkad av samma kroppsideal och precis som berättarjaget i sin bok ”Öst”, drack rapsolja och sprang för att kontrollera om revbenen syntes tydligare. Det är ett minne som visar hur djupt den tidens föreställningar kunde tränga in.

Skönhetsideal och kroppspress lever vidare i dagens samhälle

Ändå blir det missvisande att låtsas att problemet är över. Górecka jämför dokumentärens förfärade reaktion på 2004 med Vogues tårdrypande webbserie om modellers kroppsbild från 2019. En tidning kan kritisera gamla ideal och samtidigt vara en del av samma maskineri som formar nya. Självkritiken blir då mer bekväm än verklig.

På 2020-talet har skönhetskraven inte försvunnit. De har blivit mer ständigt närvarande, mer personliga och svårare att undkomma. En internationell studie från 2022, med data från 93 länder, visade att kvinnor i genomsnitt ägnar fyra timmar om dagen åt att ”förbättra sitt utseende”. Det som en gång sades högt av en kirurg har i dag blivit en idé som många bär inom sig.

Donald Trumps kvinnliga stab och debatten om extrema skönhetsingrepp

Blicken riktas också mot Donald Trumps kvinnliga stab. Under de senaste 48 timmarna hade inte mindre än två medarbetare blivit virala på grund av sina förvrängda Mar-a-Lago-ansikten, skriver Górecka. Hon undrar varför nästan varje kvinna som arbetar för USA:s president tycks behöva ha ögonlocken fastlimmade någonstans uppe vid axlarna. Poängen är inte enbart deras individuella utseende, utan hur ett extremt ideal kan bli så vanligt att ingen längre reagerar.

The Swan blir en spegel av dagens syn på kvinnors kroppar

Det är därför ”The Swan: Behind the mirror” inte bara handlar om en gammal tv-såpa. Den blir också en spegel för vår egen tid. Vi kan kalla 2004 groteskt och förlegat, men samtidigt fortsätta leva i en kultur där kvinnors kroppar granskas, korrigeras och jämförs varje dag. Frågan Montaigne ställde om barbariet hänger kvar: vilken tid är det egentligen som har lärt sig något?