En rödvit motorbåt ligger och vaggar vid bryggan utanför Kungliga motorbåtsklubben intill Djurgårdsbron i Stockholm. Båten heter Queen of Adria, men stämningen ombord är långt ifrån kunglig. Inne i salongen försöker Henrik prata sig ur en skuld på 200 000 kronor till sin tidigare skolkamrat André, som också äger båten.

Henrik radar upp förklaring efter förklaring, men varje ny version låter mer osannolik än den förra. André lyssnar en stund innan han till slut säger det som Henrik minst av allt vill höra:

– Du ska få ett råd. Blanda aldrig affärer och känslor.

När André har gått blir det plötsligt tyst i båten. Henrik sjunker ner, drar efter andan och gömmer ansiktet i händerna. Kristofer Hivju spelar mannen som har ljugit sig in i ett hörn, och efter tagningen får han två korta instruktioner av regissören Martina Haag:

– Lite snabbare på. Och ännu mera ångest.

Det är den första inspelningsdagen av Hur fan ska jag våga bli kär igen?, och snart ska filmteamet gå på lunch. Men redan i den här scenen blir filmens ton tydlig: här finns skratt, pinsamma situationer och romantik, men också en oro som ligger precis under ytan.

Martina Haags nya romantiska komedi handlar om kärlek och 440 miljoner kronor

Berättelsen är uppbyggd som en klassisk romantisk komedi. Producenten Helen Ahlsson beskriver känslan som Bridget Jones dagbok möter Mamma mia, fast utan musikal. I centrum står Ellinor, en kvinna som lämnas av sin man efter 20 år tillsammans. Kort därefter vinner hon 440 miljoner kronor.

Det som borde vara en dröm gör inte livet enklare. Efter att ha blivit lämnad från en dag till en annan har Ellinor svårt att tro på andra människor. När hon dessutom plötsligt blir förmögen börjar hon undra om någon verkligen vill vara nära henne för hennes egen skull.

– Ellinor känner att alla vill lura henne eller liksom vill åt henne. Hon vet inte längre om någon vill ha henne för henne. Vi måste spela så att man sitter med hjärtat i halsgropen: Ska hon aldrig kunna bli kär igen? säger Frida Hallgren, som spelar huvudrollen.

Kristofer Hivju spelar Henrik – en man som inte kan sluta ljuga

Sedan dyker Henrik upp. Han behöver pengar, men hans största problem är kanske att han inte kan sluta ljuga. Kristofer Hivju kallar honom hellre lustlögnare än mytoman. Bakom beteendet finns en uppväxt på internatskola, där hans mamma arbetade som städerska. För att passa in lärde sig Henrik att hitta på saker, och med tiden blev lögnerna nästan som ett beroende.

– Henrik är uppvuxen på internatskola där hans mamma jobbade som städerska, och han lärde sig att ljuga för att passa in. Så han blir bra på det. Och det blir som ett beroende, säger Kristofer Hivju.

Det märkliga paret har dessutom samma terapeut. Där får publiken steg för steg se vad som egentligen pågår inuti dem: Ellinor, som inte längre vågar lita på någon, och Henrik, som verkar oförmögen att vara helt ärlig. Frida Hallgren sammanfattar deras kombination med två ord:

– Horror combo.

Ändå är det just där filmens romantik börjar. De bär på helt olika svagheter, men var och en har något som den andra behöver. Under de komiska missförstånden finns en berättelse om att våga släppa in någon efter att tidigare ha blivit sårad.

– Det handlar om modet att förstå att du duger som du är. Modet att våga lita på att du är värd att bli älskad för den du är. Och det är inte så jävla lätt, ska jag säga dig, säger Martina Haag.

Martina Haag hämtar inspiration från sitt eget kärleksliv

Regissören talar inte bara om känslorna på avstånd. På Bokmässan för några år sedan mötte hon den göteborgska polisen Peter, som hon nu är förlovad med. Hennes eget liv har också blivit en tydlig källa till berättelserna hon skriver.

– Ju mer jag vet vad jag snackar om, desto bättre blir det. När jag hade småbarn skrev jag om människor i småbarnsperioden, när jag började springa skrev jag om löpning. När jag skulle skilja mig kom Det är något som inte stämmer – och nu är det roligt att bli kär på äldre dar, säger Martina Haag.

Hon håller med om att det är lättare att skriva där man själv befinner sig.

– Ja, det är så mycket lättare, för då vet jag varje känsla. Jag behöver inte chansa på känslorna, för jag har upplevt dem allihopa.

Frida Hallgren om att hitta kärleken senare i livet

Att Ellinor och Henrik inte är unga och oerfarna är en viktig del av filmens charm. De har tidigare relationer, barn och ett helt liv bakom sig. Frida Hallgren tycker att det öppnar för andra sorters hinder än de som brukar stå i centrum i romantiska filmer.

– Hur hittar man till varandra då, vad finns det för svårigheter? Det är så många filmer som handlar om yngre människor. Jag tror att många kommer känna igen sig i hur det är att träffa någon när man är lite äldre, det är så många som skiljer sig, säger hon.

Martina Haag om regissörsrollen och lärdomarna från sin första film

Filmen blir Martina Haags andra som regissör. Debuten kom året före med Det är något som inte stämmer, som byggde på hennes roman med samma namn. Även den nya filmen har hon skrivit tillsammans med Peter Arrhenius.

Som regissör beskriver Haag sig själv med en självsäker glimt i ögat. Hon säger att hon vet exakt vad hon vill ha och därför kan fatta beslut snabbt när en scen sitter.

– Jag är ganska bra faktiskt. Jag vet exakt vad jag vill ha. Därför kan jag vara väldigt snabb, att jag blir nöjd jättefort, för jag bara: Där har vi det, då kan vi gå vidare.

Samtidigt skämtar hon om att hon inte precis kom in från gatan och började regissera. Många år som skådespelare och manusförfattare har gett henne erfarenhet av filmens värld, men hon vet också att regissörsrollen kräver ett annat ansvar. Efter den första filmen har hon tagit med sig ett särskilt mantra in i arbetet:

– Vad är bäst för filmen? Annars ångrar man sig sen.

Det finns också en personlig utmaning i att leda andra. Martina Haag vill gärna att det ska vara trevligt på inspelningsplatsen, men måste samtidigt vara säker på att vänligheten inte gör henne mindre tydlig.

– Mitt svåraste är att jag alltid vill att det ska vara trevligt i rummet. Så jag måste hela tiden tänka på om jag säger Tack efter en tagning för att jag vill att det ska vara trevligt, eller om jag är nöjd på riktigt.

Kristofer Hivju och Frida Hallgren om romantiken och den påkostade inspelningen

För Kristofer Hivju är den romantiska genren ny. Han är mest förknippad med roller i Game of Thrones och Beck, men han låter sig inte skrämmas av att filmen rör sig mellan humor, kärlek och allvar.

– Det är romantiskt och härligt. Men i alla romantiska komedier finns det någon grad av drama och allvar. Det jag tycker är bra med det här manuset är att det finns en kärna av något genuint, varmt och svårt. En kompis till mig sa att kärlek är för de modiga. Man måste våga hoppa, säger Kristofer Hivju.

Frida Hallgren har större vana av romantiska filmer, men den här produktionen ger henne en helt ny sorts spelplan. Ellinors plötsliga rikedom gör att berättelsen kan ta plats långt utanför vardagsrummet. Helikopterfärder, sportbilar och flera inspelningsveckor i Kroatien hör till filmens påkostade inslag.

När Hallgren fick rollen förstod hon snabbt att det väntade något extra.

– När jag fick rollen tänkte jag: Oh my god, vad jag ska ha roligt!