Skärmtid har länge pekats ut som en möjlig förklaring till att fler unga mår dåligt. Men en ny svensk tvillingstudie visar att sambandet är mer komplicerat än det först kan verka. Gemensamma gener och samma uppväxtmiljö kan nämligen stå bakom en stor del av kopplingen mellan omfattande skärmanvändning och symtom på psykisk ohälsa.

Forskarna följde över 21 000 svenska tvillingar från nio års ålder, genom tonåren och vidare in i vuxenlivet. Fokus låg på hur mycket tid barnen använde skärmar på fritiden och hur användningen hängde samman med tecken på depression och ångest över tid.

Tvillingstudie undersöker sambandet mellan skärmtid och psykisk ohälsa

Det särskilda med undersökningen var att tvillingarna kunde jämföras inom samma familj. I de fall där den ena tvillingen använde skärmar mer än den andra fick forskarna möjlighet att närmare studera vilken betydelse generna och uppväxtmiljön hade för sambandet. Resultatet gav en betydligt mer nyanserad bild än en enkel förklaring där skärmen ensam pekas ut som orsaken.

De tydligaste kopplingarna syntes under tonåren. Det gällde framför allt interaktiva aktiviteter som spelande, chattande och surfande på internet. För passiv skärmanvändning, exempelvis tv- och videotittande, var sambanden däremot betydligt svagare eller helt frånvarande.

Bland 15-åringar som ägnade mer än sex timmar om dagen åt interaktiva skärmaktiviteter fanns fler symtom på depression eller ångest. Gruppen hade dessutom mer än dubbelt så hög risk att senare få en sådan diagnos jämfört med jämnåriga som använde skärmarna högst två timmar per dag.

Gener och uppväxtmiljö påverkar kopplingen mellan skärmtid och ångest

Men när forskarna jämförde tvillingar från samma familj förändrades bilden. De flesta sambanden blev svagare, och skillnaden var särskilt tydlig bland enäggstvillingar. Det betyder inte att kopplingen försvann, men den blev mindre stark när forskarna tog hänsyn till faktorer som tvillingarna delade.

– Sambanden försvann inte helt men blev betydligt svagare. Det pekar på att både arv och uppväxtmiljö spelar en viktig roll, säger Tong Gong, forskningsspecialist vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.

Tong Gong är studiens korresponderande författare tillsammans med Lu Yi, senior forskare vid samma institution. De betonar att resultaten inte ska tolkas som att skärmanvändning saknar betydelse för ungas psykiska hälsa. Interaktiva aktiviteter under tonåren var fortfarande förknippade med en högre risk för senare psykisk ohälsa. Däremot ökade osäkerheten kring sambandet när genetiska faktorer och familjens uppväxtmiljö räknades in.

Forskarna pekar på begränsningar i studien om skärmanvändning

Studien har samtidigt tydliga begränsningar. Uppgifterna om skärmanvändningen bygger på ungdomarnas egna svar, och materialet visar inte exakt vad de gjorde på skärmen eller vilka skäl de hade till att använda den. Forskarna kan därför inte dra slutsatser om varje enskild aktivitet eller om vad som låg bakom användningen.

Materialet samlades dessutom in innan sociala medier och smarta telefoner blev en lika självklar del av ungas vardag som de är i dag. Det gör att dagens digitala vanor inte fullt ut speglas i resultaten.

Ny forskning ska undersöka hur olika skärmaktiviteter påverkar unga

Nästa steg blir att granska olika typer av skärmaktiviteter mer i detalj. Forskarna vill bland annat undersöka innehållet, motivationen bakom användningen, problematisk skärmanvändning och vilka andra aktiviteter som trängs undan. På så sätt hoppas de kunna förstå hur sambanden förändras med åldern och om de ser olika ut mellan flickor och pojkar.

Den nya bilden är alltså varken att skärmar är ofarliga eller att de ensamma förklarar ungas psykiska mående. Studien pekar i stället mot ett samspel mellan användning, arv och uppväxtmiljö – ett samband som kräver betydligt fler nyanser än en enkel gräns för hur många timmar unga får tillbringa framför en skärm.